Kadirs blogg: Bygdegårdsturné Slakmöre (3/9), Ruskemåla (4/9), tvärskog (5/9), Hermanstorp (5/9) Tre dagar och fyra bygdegårdar. Jag har bott i Sverige i 18 år och hade aldrig varit i Kalmarlän. Tack vare Bygdegårdsturnén fick jag se dessa vackra trakter. Första anhalten blev Slakmöre, en stenkast från havet. Jag hörde senare att byn hade en raggarklubb som kallar sig ”Slakmöre raggarklubb”. Det är inte bara stand up komiker som har humör tänkte jag. Trettiotal personer skrattade högt som om de var hundra. De bjöd på sig själva lika mycket som jag bjöd på mig. Tack och lov slapp jag sova i Bygdegården med tanken på att den trevlige men ack så busige Herr Sune Axelsson berättade ruskiga spökhistorier om Bygdegården för mig redan när jag var på väg dit. Jag fick sova i en stuga hos en trevlig familj. Efter en god frukost hos värdfamiljen tackade jag för mig och åkte några mil söderut. Nästa uppträdande skulle bli på Ruskemåla på kvällen. Innan dess passade jag på att vara på Öland och se lite slottsruiner. Kl 17.00 var jag på P4 Kalmar och pratade lite om turnén. Länk till intervju Det var betydligt fler personer som hade samlats i Ruskemåla. Närmare 60 personer hade kommit till sin gamla skola. Det blev en skrattfull underhållning och mycket bra samtal. Jag fick med mig många tankar och idéer från några åhörare om jordbruk som integrationsprojekt. Kommer att framföra dessa idéer till rikspolitiker och invandrarföreningar. Här sov jag självmant i Bygdegården och några spöken dök, tack och lov, inte upp. Stort jobb av Ingvar Linnersjö och hans medhjälpare som arrangerade hela kvällen. Lördagens första uppträdande var ett par mil söderut i Tvärskog kl 12. Jag brukar alltid försöka vara på plats minst en timme innan så att jag hinner växla några ord och skapa en bekantskap med folk som arrangerar det hela. Sedan är det extra trevligt att vara framme och växla några ord med gästerna medan de anländer. Det bidrar till en mer avslappnad stämning. När jag kom fram varnade en kvinna mig om att det kan bli glest med folk idag. Varför det? Frågade jag. Jo, tippen är öppen idag! Det var en godkänd ursäkt. Det blev som vi befarade. Det kom ca 20 personer. Men dessa personer njöt av en fantastisk eftermiddag med humör, allvar och väldigt god köttsoppa. Dagens sista uppträdande blev i Herrmanstor på kvällen. Det verkade som om gårdagen intervju i radio och dagen artikeln i tidningen Barometern om första kvällen i Slakmöre hade lockat en del folk. Plus att arrangörerna hade gjort en gedigen marknadsföring. Det var uppemot 100 pers som hade kommit till den 72 år gamla Bygdegården. Jag undrar om de som byggde gården en gång kunde i sina vildaste fantasier ana om att 72 år senare skulle en kurdisk kille underhålla och samtala med deras ättlingar. Ja, jorden krymper för var dag. Vem vet om vilka som får sätta sin fot i Bygdgården om ytterligare 72 år. Det blev en fantastisk kväll. Det hela blev ännu bättre eftersom Vivianne Ekström & Co hade jobbat hela dagen och lagat kurdisk mat och bröd som serverades i Pausen som uppskattades högt av gästerna. Jag fick tillbringa natten i en stor stuga ägd av en Muskulös och trevlig bonde. Det var så tyskt. Jag sov djupt som en liten pojke. När jag på morgonen tackade bonden för logi och om hur tyst det var, skrattade han och sa; ”det brukar komma några stockholmare och hyr stugan ett par veckor. Men de två första dagarna har de svårt att sova. Det är så tyst säger de”. Detta var en tydlig förklaring om livskvalitén på landet jämfört med storstan. Det var bara tre dagar men jag hann träffa så många trevliga människor som jag inte har gjort på ett helt år. Tog med mig massa idéer och tankar. Fick möjlighet att orientera mig i trakten och lärde mig t. Ex om varför många bynamn i trakten slutar med ”måla”. Stort tack till alla er eldsjälar som har gjort dessa dagar meningsfulla för mig och publiken.
Silsjönäs 2009-08-08 Efter sommaruppehållet var det dags igen för Bygdegårdsturnén. Den första anhalten blev Silsjönäs i Jämtland. Jag var i Mora hos min släkt dagarna innan vilket gjorde resan till Silsjönäs betydligt kortare än från Göteborg. Klockan 05.30 tryckte jag på gasen mot de norrländska skogarna med systers lånade bil. De två första timmarna var jag ensam på vägarna. Några fåglar försökte göra mig sällskap då och då men gav upp när de insåg att de inte kunde flyga ikapp mig. Fem timmar senare var jag framme i den vackra byn belägen vid en vacker sjö. Jag möttes av den förtjusande kvinnan Inger Kraft och hennes lika trevlige man Tommie. Det blev en fika med färsk getost och nybryggt kaffe med utsikt över den vackra Silsjön i sommarsolen. Silsjönäs hade en temadag med en massa kulturaktiviteter från kl 13 till midnatt. Jag öppnade dagen med min standup akt som uppskattades av de cirka 150 personer som var närvarande. I byn bodde bara 29 personer. Men med ett gedigent schema och en bra marknadsföring lyckades de locka några hundra personer under dagen. Under resten av dagen agerade jag som konferencier för de olika aktiviteterna. Natten fick jag tillbringa hos en bondefamilj i byn som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag fick sova i ett stort hus. På natten fick jag vakna av att massa folk som trampade utanför mitt fönster. När jag försiktigt tittade ut för att se vad som var på gång såg jag att det var gårdens alla kor som hade samlats utanför mitt fönster och betraktade sin nya gäst. Efter en äkta bondgårdsfrukost på morgongen fick jag ta farväl av dessa goa och gästvänliga människor och köra hem mot sydligare breddgrader. Ser tillbaka att åka tillbaka till Jämtland då den tredje oktober ska jag till Vigge bygdegård. Stort tack och hatten av för Silsjöborna som hade arrangerat en sådan fantastisk dag!
7/5 Hästholmens Bygdegård Hästholmens Bygdegård var även den väldigt vacker. Alla dessa fina bygdegårdar. Vilka fina kulturarv. Jag blev välkomnad av den härliga kvinnan, Marianne. Vilken eldsjäl hon är. Även här gick det bra, både med stand-up akten och den andra akten. I det glada gänget var det lätt att improvisera ibland. Efter fika var det dags för den andra akten. Tack alla ni för era tankar, idéer och reflektioner. Jag blev mer berikad efter mötet med er. Hoppas att ni upplever detsamma. Efter föreställningen fick jag krama alla dessa goda människor som hade arrangerat det hela. Jag hade planer på att övernatta hos Mariannes familj i “det gröna huset” men kunde tyvärr inte göra det pga. inplanerad familjeresa dagen efter. Men jag kommer säkerligen besöka och övernatta detta hus nästa gång jag har vägarna förbi. På vägen hem blev jag lite nostalgisk över dessa människors goda hjärta och deras vänlighet. I radio spelades Ulf Lundell “Jag trivs bäst i öppna landskap…”!
24/4 Åttersruds Bygdegård En solig eftermiddag åkte jag till Åttersruds Bygdegård utanför Brålanda. Jag hade med mig 30-40 portioner “baklava”, turkisk/kurdisk bakelse. Mycket trafik ut från Göteborg. Det fina vädret gjorde att många stadsbor skulle ta sig ut på landet och sina sommarställen. Åtterruds Bygdegård var väldig fin. Den var relativ nyrenoverad. Jag gillade deras egenbyggda träbar. Vi stod där i baren, drack öl och samtalade med folk som anlände en efter en. Vilka sköna och trevliga människor. Det märktes på deras jargong att de hade bra relation till varandra. Stand-up akten gick väldigt bra tycker jag. Den avslappnade stämningen gjorde att jag kunde improvisera lite vilket gjorde att publiken blev lite mer delaktig i föreställningen. Det blev verkligen “här och nu” känslan. I pausen var det dags för kaffe, baklava, korv och lite mer. Efter pausen var det dags för den andra akten. Det blev ett djupt och givande samtal mellan mig och publiken. Även om denna akt var betydligt allvarsammare än förra akten så fanns det bitar som kunde utlösa skratten. Efter en något (ömsesidigt medgivande) förlängd akt var det dags att ta avsked av dessa goa människor och åka hem. Ibland blir man avundsjuk på vissa människor. De har det kul tillsammans, tänkte jag. Och de delar med sig denna glädje. Jag tog en del med mig! Tack alla ni!
29/3, Örsåsgården Då var det dags. Det som började som en idé för ett halvt år sedan skulle nu bli verklighet. Första turnéanhalten skulle bli Örsåsgården vid Assmabro utanför Svenljunga. Söndagen den 29 december var en solig dag på västkusten. Jag satte mig i bilen och körde de dryga tio milen från Göteborg. Jag var förväntansfull och taggad. På vägen dit passerade jag förbi Sexdrega. Kunde förstås inte hålla mig för skratt. Att man fortfarande har det namnet kvar eller bor kvar därJ Örsåsgården var fin och välskött. När jag kom fram var det några farbröder och fastrar som gjorde iordning fika till pausen. Vi stod i köket och pratade. Härligt med så avslappade människor. Det kändes som om jag hade känt de här människorna i åratal. Vet ni hur många som kommer, frågade jag. Ingen aning, här på bygden vet man aldrig sa en farbror. Det kan bli allt mellan tio till sextio personer. Spännande! Det är bara att vänta. Under tiden gick jag runt och tittade på utställningen “Vem kör traktorn?”. En fantastisk utställning som på ett livligt sätt lyfte fram böndernas vardag. Några bilder som visade hur tiden har lämnat spår efter sig på landsbygden och jordbruket var påtaglig mellankoliska. Ni som bor i trakten rekommenderar jag varmt denna utställning. (Fyll i en rad om var den visas framöver, datum eller länk!) Folk började droppa in och alla hälsade på alla. Sånt upplever man inte i en stor stad. Där står man i ett hörn och tittar frenetiskt på sin klocka tills dörrarna öppnas. Men här på landsbygden hälsar folk och frågar varandra hur de mår, inte bara som en hälsningsfras utan genom att titta varandra i ögonen och det inger värme. När det var dags att köra igång hade det hunnit samlas 25-30 personer. Både jag och arrangörerna hade hoppats på fler. Men, men de som är här ska “få bra valuta för pengarna” som man säger här i Sverige. Jag körde igång med mycket energi och stor entusiasm. Med tanke på publiksiffran blev det inte så mycket dynamik under stand-up akten. Men både jag och publiken hade roligt. Efter en god fika med mackor, bakelser och kaffe började vi med andra akten. Jag kände att jag fick bra kontakt med gästerna. Det blev ett ömsesidigt givande samtal. Vi kanske inte löste alla världsproblemen men vi upptäckte mycket som vi kan göra bättre i vårt land och bytte en hel del erfarenhet med varandra. Ett givande möte helt enkelt. Ett möte som byggde broar. Sedan var det tackningar via blommor och kramar från både BR och LRF. Av de fina blombuketterna kunde man konstatera att finanskrisen har kanske ännu inte påverkat LRF och bygdegårdenJ STORT TACK! Nästa anhalt är Åttersruds Bygdegård i Västragötaland den 24/4 om inget dyker upp innan dess. Vi hörs på bloggen. |