Nyheter

En levande demokrati behöver allmänna samlingslokaler

Oavsett om man bor i staden eller på landsbygden behövs offentliga och tillgängliga mötesplatser. Därför är det utifrån ett demokratiskt och mänskligt perspektiv lönsamt för kommunerna att stötta de allmänna samlingslokalerna.

Med allmän samlingslokal menas att de drivs av ideella föreningar och har i uppdrag att hyra ut till vem som så önskar – bara hyresgästen har en demokratisk värdegrund. Men det är också lönsamt utifrån ett ekonomiskt perspektiv eftersom man annars går miste om möjliga statliga bidrag.

I landet finns 2 700 samlingslokaler inom Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets hus och parker och Våra gårdar. Där läggs varje år ned tusentals ideella timmar för att sköta och hyra ut lokalerna, till glädje och nytta för lokala föreningar och kulturlivet. Men om det ska vara möjligt att underhålla och rusta lokalerna behövs även i fortsättningen kommunala bidrag och annat offentligt stöd. Det är viktigt att alla lokala föreningar och sammanslutningar, även de som är ekonomiskt svaga, ska kunna samla sina medlemmar och övriga invånare i bra lokaler på hemorten. Alla behöver någonstans att träffas för möten, aktiviteter och upplevelser.

Många samlingslokaler har i dag en kärv ekonomi. Många kommuner drar ner på stödet till lokalerna med hänvisning till en ansträngd kommunal ekonomi. Men fortfarande måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att diskutera gemensamma frågor eller för gemensamma kulturupplevelser.

Fortfarande behöver nya lokaler byggas och gamla lokaler rustas upp. Via staten kan man få bidrag till byggande, upprustning och anpassning för att göra lokalerna tillgängliga. Men för att få statligt stöd till samlingslokalerna krävs både stora frivilliga arbetsinsatser och stöd från kommunerna till investering och drift.

Medborgarnas ideella engagemang är kanske den allra viktigaste resurs vi har i kommunerna. För detta krävs mötesplatser. Jag vill uppmana alla kommunpolitiker att uppmärksamma detta i samband med det budgetarbete som nu påbörjas.

Tillgängliga allmänna samlingslokaler i hela landet ser vi som en grundläggande förutsättning för en levande demokrati – en social infrastruktur.

Att satsa på allmänna samlingslokaler är en liten investering som ger stora vinster både i dag och i framtiden! Det är viktigare än att bygga stora kommunala skrytbyggen där huset blir det viktiga, inte den aktivitet som sker inom de fyra väggarna.

/Göte Johansson
Distriktsordföranden bygdegårdarna i Halland

Föreningslivet

Vem tar över?

Sverige har genom en lång tradition berikats med ett stort föreningsliv. Det handlar om allt från idrottsföreningar som gör det möjligt för ungdomar att inte bara till exempel spela fotboll utan även att träna sig på socialt beteende och skaffa vänner för livet. Men de kan också handla om pensionärsföreningar och samhällsföreningar som driver samlingsplatser vidare och skapar mötesplatser för alla åldrar i samhället.

Vårt föreningsliv är unikt. Jämfört med andra länder har svenska föreningar fler medlemmar än i något annat land och det finns en stark demokratisk anda som genomsyrar organisationerna. I början av 2000-talet var så många som 6 miljoner svenskar medlemmar i någon förening vilket då var 89 procent av befolkningen.

Men trots att föreningarna idag utgör en grundpelare i vårt samhälle och bidrar till vår välfärd är deras existens hotad. Engagemanget hos svenskarna börjar svikta och redan på 90-talet ”förlorade” föreningslivet upp emot en halv miljon medlemmar. Oroväckande redan då och med tanke på att trenden med ett minskat engagemang i föreningarna ökar, börjar vårt föreningsliv att urholkas.

Vad händer när eldsjälarna inte längre orkar?

Statistik från SCB visar också att föreningsmedlemmarna vill ha allt färre uppdrag. De betalar gärna sin avgift och visar sitt ekonomiska stöd, men när det kommer till ideella krafter, drar sig allt fler undan. Medlemmarna blir allt mer passiva. I dag är det svårt för många föreningar att få ihop tillräckligt många styrelsemedlemmar. En del föreningar har till och med tvingats att avstå från en valberedning i brist på engagemang från medlemmarna. Det är en för krävande uppgift att försöka övertala andra medlemmar att sitta i styrelsen.

Frågan är vart är vi på väg och var kommer det här att sluta? Är det så enkelt att folk helt enkelt inte längre behöver föreningarna och därför finns inte längre engagemanget? Eller väljer man bort att engagera sig när fritiden, soffan, vännerna och latheten lockar?

Jag hoppas att jag har fel. Att det handlar om en tillfällig svacka och att satsningarna på ”jag och mitt” snart ska vara över. Att fler och fler inser att utan eldsjälar och ideella krafter stannar större delen av Sveriges förenings/fritidsverksamhet. Att vi tar vårt förnuft till fånga och inser vikten av ett fungerande föreningsliv, vare sig det gäller fotboll, frimärkssamling eller pensionärsdans.

Min uppmaning är därmed: Gör lite nytta i en förening, ju fler vi är desto mindre blir arbetsbördan.

/Göte Johansson
Distriktsordförande i Halland