Historik

Mangskogs-Folkets-hus

Den 26 september 1954 slogs portarna upp för första gången och komministern i församlingen, Sven Röjder, höll ett kraftfullt öppningsanförande. Under kvällen underhöll bl.a. Mangskogs Folkdanslag och andra lokala artister den talrika publiken. Utanför var det också trängsel. I ett protokoll kunde man nämligen läsa att parkeringen var planerad för 20 bilar och 50 cyklar!

Folketshusföreningen hade då äntligen fått en egen lokal. Efter föreningens bildande redan år 1937 hade man först köpt en tomt i Tobyn och sedan förgäves kämpat för att få ihop medel till att bygga. Man sålde andelar för 50 kr/styck, men inte tillräckligt många. Sedan kom kriget emellan. Då lade man byggplanerna på is och förlade verksamheten bl.a. till den gamla hembygdsgården ända tills denna brann ned 1947.

När man nu stod helt utan lokal tog byggplanerna fart igen. Den här gången vände man blickarna mot Rinnen och platsen där Folkets Hus står idag. Marken ägdes av Billerud AB och de ställde sig villiga att överlåta en tomt till föreningen, Tyvärr rådde byggnadsförbud mellan vägen och sjön, men efter att ha fått hit länsarkitekten personligen, lyckades man utverka nödiga tillstånd. Sedan följde en hektisk tid med massor av möten. Det berättas att de flesta sammankomsterna hölls i Värmlands originellaste polisstation – boa på Gärdet i Gylterud. Här kunde den sammanhållande, kassören o tillika fjärdingsman Albert Nilsson, ha styrelsemöten och sköta tjänstetelefonen samtidigt.

Efter att Folket Hus stod klart följde här en mängd av aktiviteter. NTO och flera andra föreningar hade bl.a. danskurser o studiecirklar. Under en alliansafton året efter invigningen gjorde den då 7-årige Urban Andersson debut på scen med diktläsning. Mangskogs Folkets hus.blev verkligen populärt. Det var en tid det dominerande dansstället i Västvärmland, med upp till 700 besökare en lördagskväll. Det berättas att 600 löste entré, sen fick övriga tränga sig in så gott de kunde. Bilparkeringen sträckte sig flera hundra meter efter vägen och ett tiotal extrabussar hade också kommit från Arvika med omnejd.

Antalet besökare fick så småningom maximeras till 250 och detta blev början till slutet på storhetstiden. Under flera år arrangerades här också maskeraddanser, som drog en hel del folk. De senaste åren har man fått nöja sig med motionsdans om man velat ta sig en svängom.

MSK:s populära Luciafester startade på 50-talet och de har blivit en tradition för bygden. Vid olika tillfällen har man också spelat lokalrevy. Vem minns inte 1962, 1988, 1989 och 2009 års upplagor. Även skolan hade några vårshower förlagda hit. Västanå teater gjorde ett gästspel, men det gick dock ganska obemärkt förbi. Många föreningar bl.a. PRO o Röda Korset nyttjar lokalerna liksom privatpersoner vid festligare tillfällen. I egen regi är det framför allt café-kvällarna som slagit väl ut. När man bjöd in till Öppet hus i våras efter senaste renoveringen blev det publiksuccé med uppemot 300 personer.

Ekonomin har under de sextio åren varit ett ständigt bekymmer. Både kommunen, folket i bygden och lokala företag har dock vid behov hela tiden välvilligt ställt upp med både pengar, varor och tjänster. Som exempel kan nämnas en stor mängd insamlade timmerstockar, som byttes till bräder o material för isolering och fasadrenovering. Jordvärmesystemet, borrning efter vatten samt senast i raden av projekt: hcp-anpassning av entrén med ramp och Hcp-wc finansierades på samma sätt, det sistnämnda med en grundplåt från Boverket. Därför är det tryggt att känna mangskogsbornas engagemang för sitt Folkets Hus inför framtiden, när många nöjesparker o samlingslokaler annars får lägga ner.

Sextioårsdagen firas på fredagskvällen den 26 sep då man bjuder in allmänheten till ett Jubileumscafé. Det blir en riktig nostalgiafton med låtar och minnen från 1954 och framåt. Medverkar gör Ingvar Wallins ork. Sunne-Gräsmarkmarks dragspelsklubb, Ingela o Gert samt bygdens egen poet Urban Andersson. Dessutom kan man se en utställning med foton av Evert Landgren m.fl.

 

//Nedtecknat av Christer Claesson

Fotnot: Under en kort tid fick det nybyggda Folkets Hus även fungera som skola. En måndagsmorgon i mars 1955 brann nämligen Rinnens skola ner till grunden. Då fick skolbarnen som gick där flytta undervisningen med sina lärare: 1-2:an till lilla salen och 5-6:an till den stora. Skolbänkarna ersattes av bord och de få böcker som fanns förvarades i norska margarinlådor. Efter vårterminens slut flyttade man den provisoriska skolan till Betanina, där man gick tills den nya skolan stod klar något år senare.