Bygdegårdens historia

Från bygdehem till bygdegård Av Otto Nilsson
Ritning av bygdehemmetFörhistoria

Slutet av 1920-talet och de närmaste åren in på 1930-talet var föreningsbildandets tid. Var det så att den hämningslösa och lättsinniga glädjen efter första världskrigets slut mattades? Började man inse att ”det lyckliga 20-talet” ebbade ut och att andra värden pockade på uppmärksamhet? Politiska ungdomsföreningar med stor betydelse växte fram i all synnerhet på landsbygden, ekonomiska föreningar fick en extra skjuts på grund av den svåra ekonomiska krisen som i vårt land kulminerade i början av 1930-talet. Behovet av ideella föreningar av olika slag gjorde sig också alltmera gällande. Människor av samma kategori eller med gemensamma intressen tydde sig till varandra och bildade föreningar. I kollektivet fick man en känsla av samhörighet och trygghet.Gemensamt för alla dessa föreningar var, att man led brist på samlingslokaler med tillräckligt stora utrymmen. Men detta var en tid med ringa tillgång på kontanter; vilket i sin tur hade det goda med sig, att normalt konkurrerande föreningar tvingades samsas om det ekonomiska. Att på detta sätt nödgas stödja varandra kunde i många fall leda till större förståelse och mindre konfrontation.

Bygdehemmets tillkomst

Även Östra Ljungby saknade vid denna tid en större samlingslokal. Behovet blev av mer akut natur genom de nybildade politiska ungdomsorganisationerna Socialdemokratisk ungdomsklubben och SLU-avdelningen. För båda dessa föreningars fortbestånd var en samlingslokal av vital betydelse. Man undersökte möjligheten att var för sig skaffa en sådan, men detta var ogörligt på grund av brist på kapital. Men denna penningbrist drev till samverkan utan politiska snedblickar.

Frånsett det här nämnda hade en allmän saknad av offentlig lokal i Östra Ljungby börjat göra sig gällande. Det var inte bara fråga om föreningssammanträden och dito fester utan också plats för föreläsningar och kurser, biograflokal m m.

Det gällde att ge hela bygden en större samlingslokal. Engelholms Tidning konstaterade den 17.12.1940 – vid 10-årsjubileet – att ”Den som mest energiskt hävdade denna uppfattning och som med hänförelse gick in för lösandet av denna uppgift var framlidne Joel Spanne, vars oförtrutna arbete för företagets tillkomst vid detta tillfälle inte får förglömmas”.

Bild på bygdehemmet

I januari 1929 inbjöds intresserade till ett möte för bildande av en Bygdehemsförening. Intresset var mycket stort och efter ett inledningsanförande av banvakten Josef Andersson, Gråmanstorp, uppdrogs riktlinjer för frågans lösning. En kommitté på fem personer ”från skilda läger” tillsattes för att närmare utreda frågan och utarbeta förslag till stadgar.

Vid ett förnyat möte den 15 mars antogs det framlagda förslaget med vissa ändringar, och man beslöt samtidigt att sätta igång med andelsteckning.

Denna blev framgångsrik, och vid ett möte i juli 1929 konstituerades så Östra Ljungby Bygdehemsförening u p a. Stadgarna antogs då definitivt och styrelse valdes. Den förste juli var 500 andelar à 10 kronor tecknade av 187 personer.

Den första styrelsen utgjordes av trädgårdsmästare Hilmer Linderoth, Bläsinge, ordförande, byggmästare Gottfrid Nilsson, Östra Ljungby, stationskarl C V Nilsson, Kärröd, lantbr Bill Gustafsson, Öja och förman Alfred Larsson, Stidsvig.

Samtidigt valdes en byggnadskommitté bestående av förutom styrelsen ingenjör Hans Bruse, Stidsvig, smedsmästare Karl Hermansson, Skvatte och f överkonduktören J A Lindström, Östra Ljungby.

Föreningen inregistrerades och ritningar och kostnadsförslag uppgjordes av byggmästare Ch Elmström, Klippan.

Enligt Engelholms Tidning den 24 augusti 1929 ”skall byggnaden erhålla sin plats invid stora landsvägen mitt för järnvägsgatan och Sparbanken i Östra Ljungby”. Vidare: ”Byggnaden är hållen i en enkel tilltalande stil och avsedd att uppföras i en våning. Markytan är sluttande från landsvägen, varför källarvåningen åt baksidan är fri. Källarvåningen innehåller kök, matkällare, redskapsbod, pannrum samt badrum inkl bastu m.m. Bottenvåningen upptager förrum med biljettkontor, en större och en mindre sal samt serveringsrum, vilket står i förbindelse med köket genom hiss. I vindsvåningen inrymmes över lilla salen maskinrum för biograf, förrådsrum m.m.”

”Byggnaden skulle uppföras på styckningslotten Ljungby Östra 3:45 på 0,1220 ha som inköptes till ett pris av 1.586 kronor”.

Byggnadsarbetet påbörjades enligt beslut den 30 juli 1930 och redan den 21 december samma år kunde byggnaden invigas och tagas i bruk. Entreprenörer var byggmästarna Gottfrid Nilsson och Frans Andersson, Östra Ljungby. Byggnaden i sin helhet kostade cirka 16.000 kronor.

Under 1930-talet företogs vissa förändringar i byggnaden. År 1936 uppfördes en större serveringsveranda längs byggnadens ena långsida. Lokalerna blev härigenom både rymligare och trivsammare. Denna tillbyggnad kostade omkring 3.000 kronor. Värmeledning lades in 1939 – även denna till en kostnad av ca 3.000 kronor.

I den ursprungliga styrelsen blev det ganska snart en del förändringar. Redan 1930 avsade sig Hilmer Linderoth uppdraget som ordförande. I hans ställe invaldes kvarnägare Edvard Mårtensson, Lundsmöllan, som emellertid redan samma år efterträddes av lantbr Nils Ling, Bolestad. Stationskarl C V Nilsson, Kärröd, blev nu ordförande. Han hade denna befattning till år 1934, då han efterträddes av korrespondent Egon Andreasson, Östra Ljungby. År 1935 inträdde även den förändringen i styrelsen att förman Alfred Larsson ersattes av skomakaremästare Tage Hedström, Östra Ljungby.

Den tidigare nämnda jubileumsartikeln i Engelholm Tidning avslutas på detta sätt:

”Att gemensamt för olika organisationer – politiska såväl som ideella – bygga en bygdegård, där alla oavsett politisk eller annan inställning kunde känna sig som hemma och där ortens föreningsväsende kunde få en naturlig medelpunkt torde inte vara så vanligt. Men försöket har slagit väl ut och den största endräkt har alltid härskat inom företaget, vars medlemsantal uppgår till över 200”.

Efter tioårsjubileet

De närmaste decennierna underströk ytterligare Bygdehemmets stora betydelse som Östra Ljungby-bornas samlingspunkt. Det andra världskrigets slagskugga märktes också här i form av tidvis inkvarterade beredskapstrupper och deras vakthållning. Här som på så många andra platser i Skåne gällde det väl närmast räddningsaktioner när skadeskjutna flygande fästningar återvände mot England efter nattliga bombningar över Tyskland. Det gällde att ta hand om överlevande och vakta vraken av de störtade flygplanen. Sådana dramatiska episoder var inte alltför sällsynta!

Aktiviteter

När man bläddrar i de gamla protokollen och ännu bättre i årsredogörelserna konstaterar man att danstillställningarna dominerar. De offentligt anordnade är ovanligt noggrant dokumenterade med antalet närvarande damer och herrar ordentligt räknade och inkomsterna i detalj redovisade. Enligt synbarligen vederhäftiga uppgifter ”är det många kontakter som tagits i detta hus som sedan blivit äktenskap!”.

Frånsett dessa behjärtansvärda sammankomster har Bygdehemmet under hela tiden uthyrts till ett otal olika föreningar och enskilda för sammanträden, samkväm och festliga tillfällen. Det har förekommit folkdanser, gymnastik- och mannekänguppvisningar, badmintontävlingar och brottning, auktioner av olika slag, utställningar och demonstrationer samt bingospel. Överhuvudtaget har Bygdehemmet fått en verklig allsidig användning alltifrån kommunalfullmäktigesammanträden till skolköksundervisning! Pensionärsföreningen har under hela sin tid varit Bygdehemmet trogen.

Många minns också med glädje 1950-talets revyer med Nisse Ahlrot m fl. För att inte tala om den betydelse bion hade. Skomakare Tage Hedström, och senare Hans G Paulson svarade för filmförevisningarna. Så småningom tog TV-åldern över och därmed var de små landsortsbiografernas saga all.

Ombyggnad

Bygdehemmets ökade popularitet ledde ganska snart till krav på modernisering och därmed ombyggnad. Redan under senare delen av 1950-talet aktualiserades frågan. Så småningom infordrades anbud och i styrelseprotokollet av den 21 december 1960 kan vi läsa: ”Styrelsen beslöt antaga det av byggmästare Nils Nilsson, Östra Ljungby ingivna anbudet och uppdrog åt arkitekt Assar Björnsson, Ängelholm att upprätta entreprenadhandlingarna”.

Ur förvaltningsberättelsen för året 1961 citerar vi: ”Om- och tillbyggnad har under året skett med föreningens fastighet och densamma kunde invigas för sitt avsedda bruk den 22 september 1961. De totala byggnadskostnaderna alltifrån det började planeras år 1957 uppgå till 120.488:17 kronor.

För om- och tillbyggnaden har använts anslag från Östra Ljungby kommun med 42.000 kronor, engångsersättning från Östra Ljungby med Omnejd Elektricitetsförening m b p a för upplåtande av transformatorrum kronor 4.500:- samt stående räntefritt lån från staten å kronor  40.200:- som enligt gällande praxis kommer att efterskänkas”.

I förvaltningsberättelsen för år 1962 påträffar vi optimistiska tongångar: ”Det kan konstateras att uthyrningsverksamheten varit mycket god och överträffat de uppställda kalkylerna. Kan verksamheten fortgå i denna omfattning, hyser styrelsen god tillförsikt för framtiden. Ett bekymmer är emellertid de dåliga besökssiffrorna vid biografföreställningar”.

Den 1961 verkställda ombyggnaden var av betydande omfattning och då fastställdes i stort sett Bygdehemmets utseende.

19xx

1961

Helt bekymmersfri ur ekonomisk synpunkt blev emellertid inte utvecklingen. I samband med en begäran om höjd ersättning för städningsarbete konstaterar styrelsen med beklagande i ett protokoll från 1966 att man de senaste åren haft en ständig minskad uthyrning av lokalerna: år 1962 = 259, år 1963 = 244, år 1964 = 201 och år 1965 = 158 uthyrningar!

Men förändringens vindar blåser snabbt! Redan något år senare kan vi ur årsberättelserna utläsa den tidigare nämnda allsidiga användningen av lokalerna!

Givetvis ledde en flitig användning av lokalerna till ökad förslitning, och behovet av upprustning gör sig snart gällande. Detta blir märkbart i synnerhet för de föreningar som regelbundet hyr Bygdehemmet för sammanträden och fester.

Bland annat resulterade det i en officiell skrivelse till Östra Ljungby Bygdehemsförening från Östra Ljungby-Källna Centeravdelning i samband med dess årsmöte den 29 januari 1980.

Vi citerar: ”Det har nu gått ett antal år sedan föregående upprustning av föreningens lokaler i Ö. Ljungby.

Vi har även kunnat konstatera att många lokala aktiviteter som tidigare år förlades till Bygdehemmet numera sökt lokaler utanför Ö. Ljungby. Det kan inte vara obekant att liknande lokaler i grannskapet kontinuerligt upprustats och anpassats för dagens behov i såväl funktion köksmässigt som trivselmässigt.

Vår bestämda uppfattning är att Ö. Ljungby Bygdehem behövs även framledes för ortens behov och att en modernisering av kök och övriga lokaliteter skulle trots en högre hyra ändå öka intresset för lokalerna. Vi är medvetna om att kraven på personalutrymmen m m är höga idag och att utrymme för att tillfredsställa dessa krav bör finnas i Bygdehemmet utan inskränkningar på bottenvåningens yta”.

Skrivelsen slutar med en hemställan ”att Ö. Ljungby Bygdehemsförenings styrelse går i författning om en upprustning av föreningens lokaler”.

Bygdehemmets styrelse kände till de brister som förekom och insåg behovet av förbättringar. Den återhållande faktorn var naturligtvis en dålig ekonomi förorsakad av otillräckliga driftsinkomster och låga anslag. Trots detta försökte man i görligaste mån utföra nödvändiga reparationer.

En ny styrelse tillsattes vid en extra årsstämma den 14 juni 1983 och samma år började planeringen för en behövlig renovering och ombyggnad.

Kontakt togs med Klippans kommun och Bygdegårdarnas Riksförbund. Ritningar och förslag till ombyggnad upprättades av Lennart Lundblad, Östra Ljungby i samråd med stadsarkitekt Gert Björkman och bygdehemsstyrelsen. Förslag till kökets inredning och utrustning utfördes av Anita Broddesson.

Nuläget

I samband med Bygdehemmets tillkomst framhölls i denna artikel särskilt eldsjälen Joel Spanne och hans insatser. I fortsättningen finns också en del personer nämnda, alla med olika funktioner när det gäller Bygdehemmets handhavande.

Vi vet alla att en förening av denna typ är oerhört beroende av en ledare. Även om begreppet som sådant kan framkalla obehagliga associationer, så är påståendet icke desto mindre en realitet.

Att entusiasmera till att starta ett företag kan vara betydelsefullt men också tacksamt. Vad som däremot ofta är mindre glamoröst är att hålla ihop och utveckla företaget, att brottas med svårigheter som oundvikligen kommer och som oftast är av ekonomisk art. Då krävs det en person som utan att tänka på den egna bekvämligheten tar sig an dessa otacksamma arbetsuppgifter.

Det är alltid vanskligt att i ett omfattande persongalleri framhålla någon eller några framför andra. Så är det givetvis även när det gäller framstående insatser till Bygdehemmets fromma.

Under årens lopp har många lokala krafter – ofta i det tysta – bidragit till att verksamheten kunnat flyta någorlunda friktionsfritt.

Enligt samstämmiga uppgifter finns det emellertid anledning att framhålla mångårige ordföranden, landstings- och riksdagsmannen Egon Andreasson. Han blev ordf redan 1934 och satt kvar till 1980 även om sjukdom de senaste åren försvagade hans insatser. Hans betydelse för föreningen har ovedersägligen varit mycket stor.

Ett annat namn som tidigt skymtar i styrelseprotokollen är Georg Nilsson, Bläsinge. Under en lång följd av år var Georg den sammanhållande kraften. Han har tjänstgjort på alla befattningar i styrelsen, alltifrån ordförande via kassör, sekreterare och uthyrare till vaktmästare. Tala om allsidighet! Det finns de som påstår, att utan Georgs insatser hade Bygdehemmets saga varit all!

I en tid med kärv ekonomi för såväl stat som kommun kommer helt naturligt föreningar av typ Bygdegården i kläm genom minskade anslag. Det gäller då att finna nya vägar för ”inkomsters förvärvande”. Ett sådan lyckat drag har varit att för några år sedan anordna ett fortlöpande medlemslotteri, som givit föreningen en välbehövlig extrainkomst.

Till sist kan konstateras att behovet av en rymlig och väl skött samlingslokal fortfarande är aktuellt för såväl föreningar som enskilda. Under mer än 75 år har Bygdegården härvid spelat en central roll och sannolikt kommer den även i framtiden att fortsätta därmed till gagn för hela Östra Ljungby-bygden.

Den nuvarande styrelsens sammansättning är:

Ordförande Jim Andersen, Vice ordförande Therése Dumas, kassör Anna-Greta Grankvist, sekreterare Gina Widén Horvat, ledamöter: Helene Knutsson, Flemming Jensen, Mihalj Horvat.

Suppleanter: Johannes Widén, Ronny Finnberg och Gunnar Nilsson.

Representant från Ungdomsföreningen: Sandra Malm.
Festarrangör/köksansvarig: Stuart Roberts.

Uppdaterats 2017-05-07.